Centrerad ridning för mig

När jag först mötte på Centrerad ridning, var det som att komma hem. Jag har alltid funderat på detta med ryttarkänsla, och när jag var yngre upplevde jag den allmänna uppfattningen som att ryttarkänsla är något som vissa har från födseln, andra inte.

Jag minns hur jag njöt när jag såg ryttare, som tycktes kunna få vilka hästar som helst mjuka, avslappnade och samarbetsvilliga. Lika mycket tyckte jag att det var hemskt att vissa människor kunde köpa den ena fina hästen efter den andra, men ekipaget kunde gemensamt aldrig uppnå någon harmoni.

Enligt min mening är bra ridning när både ryttare och häst är väl balanserade, och njuter av ett dynamiskt lagarbete. Ryttaren är respektfull mot hästen, känner och guidar hästen med omsorg och bra timing. Han/hon har en bra kroppsmedvetenhet och stör inte, utan uppmuntrar och följer hästens rörelser. Hästen blir trygg för att den vet vad den ska göra, och utför villigt sitt bästa utifrån sin potential. En häst som förstår vad som förväntas av den, blir oftast trygg och kan slappna av. Då finns förutsättning för inlärning.

Centrerad Ridning är en underbar, mjuk och tillåtande pedagogik för att undervisa och lära god ridning. Jag skulle till och med säga att grunderna i Centrerad ridning blir en livsstil. Tydliga avsikter, närvaro i nuet, koordination, balans både fysiskt och psykiskt tillsammans med en god kroppsmedvetenhet är en biljett till ökat välmående även i ditt liv utanför stallet och ridbanorna.

I min roll som CR-instruktör lär jag mig mer varje dag, varje ryttare ger mig något nytt tillbaka när de börjar sin resa till en ny medvetenhet i sin ridning. Jag ser varje ny ryttare som en möjlighet att lära mig mer själv och samtidigt ge min kollega, hästen, ett bättre liv och förståelse av sin ryttare.

Med min bakgrund som lärare ser jag det som en härlig utmaning att instruera mina elever individuellt. Varje elev är unik och har sin ryggsäck med erfarenheter att bära på. Varje elev har sitt indviduella sätt att lära sig. Min målsättning med mina elever är att vi tillsammans kikar i erfarenhets-ryggsäcken, och om vi hittar lösa trådar knyter vi dem samman till en helhet. Jag försöker alltid anpassa mig till varje ryttare för att denne ska känna sig trygg, sedd och lyssnad på. Inga frågor är dumma eller onödiga, och om en ridelev inte förstår vad jag menar – då är det jag som måste förklara bättre!

Ett och ett halvt års arbete tog det för att hjälpa Attyrory Mouse att hitta kroppen, hitta bärighet och trygghet. Nu är han dottern Tovas häst. I hjärta och själ. Här med Tova på hoppträning. Glädjen och samhörigheten råder det nog inga tvivel om!